Zanzibar besökte vi nov 2005. Det var precis när de skulle ha regeringsval och en vän, som bott där, avrådde oss från att åka. Han sa att det varit upplopp. Men vi åkte och märkte ingenting. Vi bodde på Breezes Beach Club, ett hideaway, =avsides. Jättefint in i minsta detalj men utanför murarna fanns bara en dammig väg. Vi är ju inte den typen som bara drar runt och latar oss på ett hotell utan vill ut och se oss omkring. Stranden var milsvid, jättebred och kritvit med vajande palmer. Nackdelen vara att där fanns tusentals sjöborrar, så vi fick bada försiktigt.

En dag åkte vi till Kezimkase för att simma  med vilda delfiner ute till havs. Vågorna gick höga och Anton mådde dåligt i den knarrande lilla träbåten. Så det var bara jag som kunde hoppa i. Efter några försök kom så några stora vilda delfiner. Upplevelsen är obeskrivbar. Fantastiskt! I Mexico dök jag med tama delfiner och det var en fantastisk upplevelse men det här kändes annorlunda. Man visste inte vad som skulle hända.

Resorten hade också ett underbart Spa som jag besökte några gånger men med snarlika priser som Sverige. På kvällarna serverades vi fantastiska rätter och det var allt från bufféer till 5-rätters middagar. De flesta stannade på hotellet 4-5 nätter. Vi var där 10 nätter, vilket var för lång tid. Det kändes lika låst som på Maldiverna eftersom det var omständigt att ta sig därifrån. Vi t o m premierades med 5 saronger, fri mat och champagne på terassen och en inbjudan till deras 5-års jubileum för att vi stannade där så länge. Och så var vi väldigt snälla mot all deras personal vilket gjorde att vi servades som kungligheter.

Incheckningen på den lilla flygplatsen tog lång tid eftersom alla boardingcards och övriga dokument skrevs för hand. Men det är det som är det fina med Afrika. Ingen brådska, ta det lugnt. Hakuna Matata!

I 27 år väntade och längtade jag att få åka till Kenya för att träffa masaierna och vara ute på en riktig safari. 27 år tog det att övertala någon att följa med. Mitt sörsta intresse är ju att få träffa stamfolk runt om i världen. Så det var en STOR dag att äntligen få åka dit. Vi flög till Nairobi. Första steget i Kenya och jag kände mig som hemma. Jag har alltid trivts i Afrika. Så pass att jag en tid bodde i Gambia. Vi åkte med egen safaribil och chaufför genom Rift Valley till Masai Mara. Vägarna var otroligt dåliga. Så dåliga att de inte går att beskriva. Kroppen värkte efter alla pareringar och guppande i hålorna. Men vad gjorde det när vi äntligen nådde vårt mål - Masai Mara. Fantastiskt! Vi åkte på flera game drives och såg tusentals djur. Det var lätt att komma dem riktigt nära utan att vara påträngande. Masai Mara är det lejontätaste området i världen. Vi såg 20 st under våra 4 game drives. Otroligt! Men mest av allt älskar jag zebror och giraffer. De är så fina.

Att få komma hem till masierna var enormt intressant. De dansade kring oss och sjöng. Männen satte på oss en hatt av lejonman som enbart används vid ceremoniella tillställningar. De gjorde sina karaktäristiska och fantastiska masaihopp. Kvinnorna sjöng och dansade för oss men höll sig sedan i bakgrunden. Deras hus kallas manyattas och är byggda av trädgrenar, koskit och lera. Eld görs upp genom att snurra en trädpinne - varje dag. De vaktar sin boskap och jagar till fots med spjut. De klär sig alltid i rött för att synas på långt håll på savannen. (Dessutom gillar inte lejon rött, vill jag minnas, om de nu inte är färgblinda)!? En av de viktigaste dagarna i mitt liv!

Från Masai Mara fortsatte vi till Lake Nakuru som var grönt o kuperat i raka motsatsen till Mara. Lake Nakurus stränder var rosafärgade av 2 miljoner flamingos. De lät som små flygplan. Helt otroligt! Här fick vi också uppleva vit o svart noshörning och många, många andra djur. När vi återvände till Nairobi möttes vi av jättelika, blommande jakarandaträd som färgade naturen lila. Vilken upplevelse.

Vår senaste långresa gick till paradiset Mauritius i Indiska Oceanen. En otroligt vacker ö som påminner om Hawaii men är inte lika exploaterad. Befolkningen är varma, goa, glada människor. Maten är smakrik och god. Favorit - palmhjärta!

Första dagarna tillbringade vi i Trous aux Biches, en bit från Grand Baie, på nordvästra sidan om ön. Vi bodde på ett enkelt hotell nära stranden och nära lokalbefolkningen. Stranden var naturligt vacker och orten var inte turistisk. Enda problemet var att vi inte fick tag på mat mitt på da´n. Lunchen bestod av ananas och baguette eftersom vår gasspis inte var inkopplad.

När vi bodde i Trous aux Biches passade vi på att resa runt och uppleva ön. Vi träffade en lokal taxichaufför som körde runt på oss under några dagar. Han var glad att han träffat oss och vi var glada att vi träffat honom. Vi besökte bl a Grand Baie, Sept Terres de Coleur, Trou aux Cerfs, Chamarel, vattenfall, Bois Chéri - teodling, Royal Botanical Garden mm. Under dessa dagar drog också en cyklon förbi ön på väg mot Madagaskar. Man kan säga att det var lite blåsigt.... och lite blött....!

De sista dagarna bodde vi på Sugar Beach Resort vid Flic en Flac. Ett vackert topphotell vid en fantastisk strand. Här kopplade vi av och bara njöt. Eftersom korallreven är döda runt Mauritius hoppade jag över dykningen och använde snorkeln istället.

Definitivt ett resmål jag gärna skulle återvända till. Tyvärr är bara flygningen lite för lång.