Idag är jag verkligen dunderförkyld. Värk i kroppen, illamående, sprängande huvudvärk och tättpt näsa som också rinner. Känns som feber är på väg. Usch, vi har kanonväder och supermycket att göra på jobbet och jag orkar bara ligga ner. Knappt de´! dessutom skulle jag varit o gratulerat pappsen idag. Nu orkar jag inte mer. Hoppas ni slipper det här. Go´kväll! 

I lördags drog Uffe o jag upp på husbilsmässan. Där hade vi bestämt träff med Nancy o Anders från Götet. Det är alltid kul att träffa dessa varma, goa människor. Vi kikade runt på alla nya husbilar o blev självklart sugna på att köpa flera av dem. Men hemskt vad de gått upp i pris. Jättemånga husbilar hade nu nått enmiljon strecket o inte nog  med de. Alldeles för många ligger också över.....långt över. Nåväl för oss blir det ingen ny. Vi har ju vår till försäljning. Victor vill inte följa med fler år säger han. Så trötta åkte vi hem med alla kassar med broschyrer.

Idag trodde jag vi skulle snickra på vår veranda men Uffe hade tydligen inte tänkt samma tanke. Så jag fick städa o fixa istället o så åkte Maria Rumar o jag ut till Hattsjöhult för att plocka ekologiska grönsaker. Det är nog femte gången i sommar som jag var där. Det är alltid härligt men nu var det så långt fram på säsongen att det började bli "djungellikt" och trassligt o svårt att ta sig fram.

I fredags var jag ledig för att bygga på vår nya veranda tillsammans med Uffe. Vi kom inte speciellt långt men vi har gjort det värsta med utmätningar, plintar etc. Nu ska vi bara göra ramen och golvet själva sedan får snickare ta över vad gäller taket. I lördags åkte vi till Gällstad..... efter navigator. Hörrni, åk inte efter navigator. Den bara luras. Vi åkte småvägar hela vägen från Tenhult och fram till Gällstad utanför Ulricehamn. Visst vi fick se mycket med de var det inte värt med all den extra tid det tog och två åksjuka därbak. Stressa genom affärerna för att hinna hem till kusinen som fyllde år.

Igår var jag hemma hela dagen. Lagade en favvochiligryta som tar ca 4 tim att göra + en till fläskfilé och kantarellgryta och så svart vinbärssaft o gelé. Det har jag aldrig gjort förr men de va ju enkelt. De e härligt att göra sånt på hösten tycker jag. Nu sitter jag och väntar på en familj som ska titta på kläder jag annonserat ut. Hoppas de kommer!

Som jag skrev i lördags var jag på Bringetofta marknad och köpte beg scrappinggrejor. Något mycket märkligt hände. Jag köpte 3 beg amerikanska tidningar. En av dem var Simple Scrapbooks från 2007. Jag låg och bläddrade i den och jag började titta på scrappningar som de gjort om hur de träffade sina blivande män. På ett foto var 2 personer inringade. Ansiktena var mycket små och jag kikade närmare för att kunna se dem. Samtidigt fick jag se en vepa där det stod Stanford på. Det är universitetet där jag förr bodde. Alldeles till vänster i första raden fick jag se en person jag kände igen - min "amerikanska mamma"- Linda!!!! Va i hela friden?? Jodå det är hon. Hon är sig lik och hon har alltid denna sortens kläder på sig. Hennes pose är sig helt lik. Helt otroligt! Det är 25 år sedan jag var utbytesstudent hos dem. Omen jag menar.....jag åker långt ut på landet...köper en beg amerikansk tidning från 2007.......bläddrar och ser min "mamma" på ett foto som togs 1994. 2 mån innan jag besökte dem senast för att delta på vår Class Reunion. Det är nästan overkligt! Nästan lika overkligt som när jag bodde i Gambia och gick till den lilla fallfärdiga kiosken för att köpa min dagliga halva baguette och får den inlindad i papper från en svensk telefonkatalog där våra kolleger/vänner i Ramkvilla har reklam. Världen är bra liten!! 

Last Saturday I went to a countryside market. I bought some used scrapping items, among those an american magazine from 2007 called Simple Scrapbooks. When checking out the photos of the layouts I spotted my "american mum" - Linda, with whom I lived as an exchande student and who meant so much to me. Unbelievable!! But it´s really she in a picture from 1994. Wow!!...can you believe it? Almost as unbelievable as when I lived in The Gambia and bought my daily bread from a shabby stand and got it rapped in a piece of paper from a Swedish telephone book where our collegues and friends had an ad. Huh!!! It´s a small world!

I lördags åkte jag till Bringetofta marknad efter att ha kikat in i Marie G:s blogg. Hon skrev att hon skulle sälja av endel scrappinggrejor så jag tyckte det var värt att ta en sväng. Nu visste jag inte hur långt det var. Jag sa till killarna att jag kommer hem om ca 1 tim sedan körde jag och körde o körde.... Mer än en gång trodde jag att jag kört vilse. Men till slut nådde jag målet. Vilken marknad!! Där var hundratals bilar och då ännu mer folk. Jag är ingen "marknadsmänniska" menhär var trevligt och jag önskar att jag tagit med mig mer kontanter både till scrappinggrejor och annat som perenner, honung och cocosbollar mm. Mysigt! Jag får nog åka nästa år också och ta med mig familjen och picnic-korgen.

När vi var i Kroatien kom Nancy ner med det senaste numret av Scrapbooking mm. Tre av mina LO:s var med i det numret. Jättekul eftersom det är första gången jag skickat in till tidningen.

Syrrans yngste tog studenten i år. Det fick mig att börja fundera över mina egna studenten. Jag insåg att det var 25 års jubileum sedan jag "graduerade" från High School i Palo Alto, USA. Det har alltså gått ett kvarts sekel redan. Man vågar inte tänka på hur man har det när ytterligare ett kvarts sekel har gått. Ska se om jag kan få in bilder någon gång. Det fanns ju ingen digitalkamera på den tiden så jag måste koppla in den nya skrivaren (det var bara 2 mån sedan jag köpte den) o scanna in mina gamla bilder.

Efter en viktuppgång under semestern har jag nu tagit bort den och kan börja räkna neråt igen. Skönt

Varje sommar åker vi med husbilen neråt Europa. Våra favoritländer Schweiz och Österrike är givna, men sedan varierar vi mellan Frankrike, Italien eller Kroatien. I år började vi i Luzern i Schweiz. Vi älskar denna plats och det är faktiskt sagolikt vackert. Att gå över träbron från 1300-talet, strosa i den lagom stora sta´n, se slottet Michael Jackson vill köpa, åka båt på Vierwaldstätter See och åka högt upp i bergen. Allt är suveränt!

Iår var vädret inte så bra så vi bröt upp lite tidigare.

Genom Lichtenstein mot Österrike. Där var samma tråkiga väder så vi var bara i vår favvoplats - Zell am See och Saalfelden där vi brukar åka sommarrodeln. Snabbt uppbrott och vidare till Bled i Slovenien. Superfin sjö med klart, friskt, turkost badvatten. Härligt!

Når slutligen Rovinj i Kroatien. Bor på Vestar Camping. Perfekt plats - 40 m från havet, 40 m från stora poolen och 40 m från toaletterna. Kunde inte få en bättre campingplats. Men dyrt, över 600 kr/natt och efter 4 nätter var den bokad och vi gav oss av till Vrsar där min syster, Simon o Adam var. Får bra plats även på denna camping. Stan är mysig och maten bra. Varje kväll gick vi i de gamla slingrande gränderna upp till toppen. Där fanns många fotomöjligheter. Vi badade en del men vi är inte den stora bad-o-sol-familjen, så ett par timmar om dagen räcker gott för oss. Dessutom är det väldigt stenigt och hårt vid Kroatiens badplatser så man får nog av de också. Slutligen kom Nancy och Anders ner med sina barn o goa hunden - Sally. Vi väntade länge på att de skulle komma. När de slutligen kom fick vi bara ett par dagar tillsammans innan vi var tvugna att bryta upp och åka hemåt.

Egentligen skulle vi åkt till Prag men vi ändrade resrutt och åkte tillbaka till Österrike igen. Stannade en dag i Zell am See för att sola och bada och äta apfelstrudel. Om vi inte fick så mycket färg i Kroatien så fick vi det här. Vädret var kanon och vi blev pepparkakor efter bara en dag. Härligt att kunna bada i en ren, klar o frisk sjö samtidigt som man kan se snön uppe på Kitzsteinhorn i Kaprun. Med en klump i halsen lämnar jag Z am S. Men det är bara jag som inte vill hem. De andra har längtat hem i flera dagar. Jag kunde varit ute lika länge till. Kör norrut 105 mil innan vi ger oss för att sova och når Småland på em dag 2. Hämtar Simpson hos mormor o morfar där han haft det jättebra. Så det var inte bara jag som tyckte det var "tråkigt" att komma hem, igen!