Som jag skrev i lördags var jag på Bringetofta marknad och köpte beg scrappinggrejor. Något mycket märkligt hände. Jag köpte 3 beg amerikanska tidningar. En av dem var Simple Scrapbooks från 2007. Jag låg och bläddrade i den och jag började titta på scrappningar som de gjort om hur de träffade sina blivande män. På ett foto var 2 personer inringade. Ansiktena var mycket små och jag kikade närmare för att kunna se dem. Samtidigt fick jag se en vepa där det stod Stanford på. Det är universitetet där jag förr bodde. Alldeles till vänster i första raden fick jag se en person jag kände igen - min "amerikanska mamma"- Linda!!!! Va i hela friden?? Jodå det är hon. Hon är sig lik och hon har alltid denna sortens kläder på sig. Hennes pose är sig helt lik. Helt otroligt! Det är 25 år sedan jag var utbytesstudent hos dem. Omen jag menar.....jag åker långt ut på landet...köper en beg amerikansk tidning från 2007.......bläddrar och ser min "mamma" på ett foto som togs 1994. 2 mån innan jag besökte dem senast för att delta på vår Class Reunion. Det är nästan overkligt! Nästan lika overkligt som när jag bodde i Gambia och gick till den lilla fallfärdiga kiosken för att köpa min dagliga halva baguette och får den inlindad i papper från en svensk telefonkatalog där våra kolleger/vänner i Ramkvilla har reklam. Världen är bra liten!! 

Last Saturday I went to a countryside market. I bought some used scrapping items, among those an american magazine from 2007 called Simple Scrapbooks. When checking out the photos of the layouts I spotted my "american mum" - Linda, with whom I lived as an exchande student and who meant so much to me. Unbelievable!! But it´s really she in a picture from 1994. Wow!!...can you believe it? Almost as unbelievable as when I lived in The Gambia and bought my daily bread from a shabby stand and got it rapped in a piece of paper from a Swedish telephone book where our collegues and friends had an ad. Huh!!! It´s a small world!